Med tanke på att jag är en prinsessa, enligt mina tvåbeningar, så borde de väl anställa en amma?!

Igår, när mina valpar var sex dygn gamla, så drabbades jag av en oootrolig längtan efter att få sitta i mattes knä igen. Det kändes som evigheter sedan.

Tänkt och gjort – jag lämnade mina små ensamma i valplådan och satt säkert en dryg halvtimme alldeles stilla, lutad mot mattes bröst i TV-fåtöljen. Ååååh så skönt det var!

Mina kennelkompisar försökte locka mig att komma med dem ut i trädgården genom att högljutt rusa ut genom verandadörren, men se DET gick jag inte på :-). Jag satt lugnt kvar lutad mot matte.

Annars säger matte att jag är en jätteduktig mamma till min stora kull. Jag ammar och sköter dem klanderfritt. Men som sagt, är man prinsessa så är man...

Kram till er alla från

prinsessan TATI